logo-3.jpg

Välkommen! Avel Planerade valpkullar Hälsoinfo Länkar Kontakt

Hundens herpesvirus

 

Herpesvirus… Det har en negativ klang för de flesta av oss! Herpesvirus tillhör familjen Herpesviridae, en stor familj DNA-virus som orsakar sjukdom hos såväl djur som människor. Namnet herpes har grekiskt ursprung; herpein; vilket översätts med “att krypa”. Det refererar till att alla herpesvirus har förmågan att de kan ”vandra” upp till en nervände och finnas kvar där i vilande stadier efter en infektion, så kallad latent infektion. Virus kan sedan åter aktiveras vid stressfyllda tillfällen, som t ex en förkylning, en kortisonbehandling, en sjukdom som sätter ner immunförsvaret, eller en dräktighet. Hos människor finns det flera typer av herpes, men man pratar mest om typ I som orsakar munsår, och typ II som är en sexuellt överförd virussjukdom. Även katter har ”sitt” herpesvirus. Det är mycket smittsamt och orsakar framför allt en luftvägsinfektion eller ögoninfektion hos katter. Hundens herpesvirus (canine herpesvirus; CAV-1), är nära släkt med kattens, men virus kan inte smitta mellan arterna. Hur allvarlig en infektion med herpesvirus blir för hunden, det beror på när i livet den blir smittad.

 

Hur farligt är herpes egentligen?

 

En vuxen hund, eller en äldre valp (över 3-4 veckor gammal) som smittas med herpesvirus får i allmänhet en mild infektion. Oftast förlöper sjukdomen helt symtomfritt. Om hunden visar några symtom är det i så fall lindrig hosta eller rinnig nos.

 

Men, hos nyfödda valpar är smitta med herpesvirus förödande! Herpesvirus är ibland orsaken till så kallat fading puppy syndrome. Valparna blir slöa och slutar dia. De gnäller och ömmar ofta över buken. Ofta ses ett tjockt nosflöde och små blödningar på slemhinnorna. I slutstadiet, som vanligen inträffar inom två dygn från de första symtomen, "paddlar" valparna med benen och kan få sträckarkramper. Ofta dör hela kullen, antingen i det akuta skedet eller senare, då valparna ofta får bestående centralnervösa skador och avlivas. Detta är naturligtvis en uppfödares stora skräck, att hela kullen dör. Men varför blir de nyfödda valparna så sjuka? Valpar som är yngre än 2-3 veckor gamla kan inte själva reglera sin kroppstemperatur, och får lätt undertemperatur. En låg kroppstemperatur gör det möjligt för herpesvirus att spridas från mun och svalg in i blodet, och orsakar därmed en allvarlig infektion i många inre organ. Ibland kan även fostren smittas under dräktigheten, och då kan tiken abortera eller få dödfödda valpar. Detta sker om tiken nysmittas under dräktigheten. Risken för abort och fosterdöd är som störst om tiken smittas i mitten eller slutet av dräktigheten.

 

Hur smittar herpesvirus?

 

Herpesvirus är känsliga och överlever inte länge i omgivningen. De dör redan vid temperaturer kring 20 grader och är känsliga för de flesta rengöringsmedel. Herpes smittar då en osmittad hund kommer i direkt kontakt med en smittad hund, som utsöndrar virus. Utsöndring av virus sker under en begränsad period efter smittotillfället, eller då en vilande infektion återaktiverats. När virus utsöndras finns de i sekret från slemhinnor, till exempel nosslemhinnan eller vaginalslemhinnan. Herpesvirus kan överföras vid parning, förutsatt att det vid parningstillfället finns blåsor på penis eller i vulva, men det är en ovanlig smittväg. En hund som blivit infekterad med herpesvirus bär med sig smittan resten av livet.

 

Den mest allvarliga smittspridningen är den direkta överföringen av virus från tiken (eller från en annan smittad hund) till valparna i samband med födseln eller strax efteråt. En tik som nysmittas i samband med dräktigheten löper stor risk att överföra smittan till sina valpar i anslutning till födseln. Det är då risken är som allra störst, för som regel har en tik som förlorat en kull i en herpesvirusinfektion oftast inga problem med följande kullar, även om hon bär på en latent infektion. Tiken, som har genomgått en infektion, har förmodligen bildat tillräckligt mycket antikroppar i blodet för att ge efterföljande kull ett bra skydd via råmjölken. Antikropparna i råmjölken skyddar valpen från att bli allvarligt sjuk. Det förhindrar inte nödvändigtvis att valpen smittas med virus något senare, men då har valpen passerat den kritiska perioden och blir bara lindrigt sjuk.

 

Hur vet man då om min hund har herpesvirus? Och har det någon betydelse att jag vet om det?

 

Att hindra smittspridning

 

Den absolut vanligaste smittspridningen är direktkontakt, nos mot noskontakt mellan vuxna hundar. Eftersom det blir störst effekt om en dräktig tik eller valpar nyinfekteras, är det av yttersta vikt att dessa inte utsätts för onödiga smittrisker. Det innebör att den dräktiga tiken inte bör träffa andra, okända hundar, i till exempel främmande kennlar, hundgårdar, utställningar eller andra hundträffar. Hon bör även hållas åtskild från kennelns andra utställnings- eller tävlingshundar, och även eventuellt nyinköpta hundar. Naturligtvis ska hon inte heller träffa hundar som nyligen varit sjuka, till exempel med kennelhosta. Man anser att herpesvirus kan vara en del i det komplex som utgör kennelhosta.

 

Det är dock den nyfödda valpen som är absolut mest känslig. Nyfödda valpar bör inte ha kontakt med några andra vuxna hundar än sin mamma under de tre första levnadsveckorna. Som uppfödare behöver man också se till att valparnas kroppstemperatur hålls på en så jämn nivå som möjligt, och inte sjunker under 38,5 grader – i synnerhet om man misstänker att det föreligger en smittrisk! Virus kan inte spridas i deras kroppar om valpens kroppstemperatur hålls uppe.

 

Herpesvirusinfektion är således främst en sjukdom som kan ge problem för uppfödare, och hos en tik som blir infekterad under dräktigheten.

 

Det finns olika lösningar man kan göra för att minska problemen i de kennlar där fading puppy, aborter eller dödfödda valpar är ett stort problem. Sedan några år finns det ett vaccin mot herpesvirus på marknaden. Det är ett vaccin som inte ska användas annat än till tikar som är parade. Vad man är ute efter, är att antikroppsnivån i råmjölken ska bli så hög som möjligt, för att på så sätt skydda valparna mot tidig infektion. Man ska inte slentrianmässigt vaccinera tikar, det är inte helt riskfritt att vaccinera under dräktigheten, men det kan hjälpa i kennlar där herpesvirusinfektion är ett problem.

 

Utbredning av herpes hos svenska hundar

 

När hunden har genomgått en infektion av herpesvirus, bildar den antikroppar. Man kan mäta mängden antikroppar i blodet, men det talar egentligen bara om att hunden har träffat på herpesvirus, inte om hunden är smittförande eller inte. Det har utförts en del undersökningar i Sverige på våra hundar, och då har man funnit att det är ganska vanligt att vuxna hundar har antikroppar mot herpesvirus. Man tror att cirka hälften av alla vuxna hundar har antikroppar i blodet.

 

Om hunden har en latent infektion, det vill säga att herpesvirus ligger i vilofas i hunden, är det inte säkert att hunden har särskilt mycket antikroppar just när blodprovet tas. För att se om hunden är i akut fas, det vill säga om den utsöndrar virus, kan man ta svabbprov från luftvägarna eller könsvägarna hos vuxna hundar där man letar efter virus, eller analysera två blodprov som är tagna med cirka två veckors mellanrum. Om nivån med antikroppar då har ökat markant mellan de båda provtagningarna, har hunden förmodligen en pågående herpesvirusinfektion.

 

Behöver jag ta ett blodprov på min hund och se om den har antikroppar mot herpesvirus? Är det en hund som inte ska gå i avel, finns det ingen anledning att göra det. Om du har en hund eller tik som du vill låta gå i avel och tar ett blodprov för att se om den har antikroppar, kommer du få veta om hunden träffat på herpesvirus. Du får inte reda på om den har en aktiv infektion. Herpesvirus sprids framförallt genom nos mot noskontakt hundar emellan vid tillfällen där hundar träffas – på promenaden, utställningen eller träningen. Herpesvirusinfektion ger oftast inga symtom, eller endast en lindrig förkylning, och är farlig endast för nyinfekterade, dräktiga tikars valpar eller nyfödda valpar. Infektionen kan inte utrotas genom att tikar och hanhundar med antikroppar mot hundens herpesvirus beläggs med avelsförbud, så det finns ingen anledning att göra så. Herpesvirus är inte primärt en könssjukdom hos hundar och det är således ingen skam att hunden bär på antikroppar. Det kan vara bra att känna till det inför en parning, så man vet om tiken löper risk att smittas, och man kan i så fall vidta åtgärder som exempelvis vaccination av tiken.

 

Copyright 2010 Damaianus collies